Gick och la mej fyra sen gick jag upp nio. Fyra timmars sömn funkar faktiskt fastän man ska hjälpa farmor och farfar att flytta. Dock så somnade jag på deras finaste soffa en stund, ni vet en sån där med fint glansigt tyg som är, asfint och ser skitrikt ut. Den var liksom så fin att den inte är fullt bekväm, så min nacke blev tjugo år äldre än vad den egentligen är.
Hittade sexton år gammalt vitt vin också, fina grejer, fina grejer. Åtta och en halv procentigt också, den skulle jag gärna velat klunka så jag somnar gött ikväll. Men icke, sa farfar. Eller det sa han inte, men det var så han menade. Fast han hade säkert gladeligen gett mej en öl.

Mina farföräldrar bor på en sleten gammal sunkig halvbondig gård kan man säga. Golvet är inte rakt överallt. Och en massa sånt. Och det är en massa katter där. Inavel, men rätt vettiga ändå. Farfar ger dom mat ute på gården. Och när vi satt där och tittade på dom små invalida liven när dom åt, kom det en annan katt och farfar sa: "Nää, nu sörru Mandis kommer den där invandraren!". Min ungomliga reaktion var nåt i stil med, WTF?! Invandrarkatt?! Men jag tog lätt till mej det gammalmodiga beteendet, och skrattade högt och frågade varför han sa så om kissen. Jo vet ni, den katten tillhör inte inaveln, han kommer och äter deras mat i alla fall! Den "tjyven".

Tss, invandrarkatten. Precis så som herr Åkesson hade uttryckt sig.