Alla tänker att dom inte har fördomar. Nejnej, jag är en sån där bra människa som tar allt och alla som man "borde". Vilket sätt nu "borde" egentligen är i det här sammanhanget. Skitsamma. Alla ni fula helgon har FEL! Fel fel fel fel fel fel fel fel fel! FEL! För det har t om det svarta helgonet i ett höl gjort! Jag har alltid tänkt att, (eller ja inte alltid, har inte alltid haft tillgång till den förmågan här i livet), jag är så fin och svart som inte har fördomar mot varken religion, äldre män, folk med stora bröst osv. MEN, om jag nu hade varit så äckligt perfekt, varför kommer då tanken upp i huvudet när man går ute själv och man ser en man: "Bäst jag går fort och inte tittar, så att han inte våldtar mej". Eller när man ser någon utländsk kille som tittar. "Usch nej han har säkert redan tio andra fruar, nu vill han ha mej också!!". Bara det att alla andra svenska vita bleka killar glor minst lika mycket dom. Men att det inte riktigt tillhör till Svergies vanligheter att man har hundra fruar på samma gång.
Folk har säkert helt obegrundade fördomar mot saker också. Som man bara skaffat för att man fått för sig det. Och alla vet själva innerst inne att det är fel. Så man försöker ändra sin syn, och vara typ världens frälsare/frälsarinna. Alla vet att det är att fela gott folk, men vi kan icke hjälpa.

Mina fördomar är jag att jag hatar kristna personer. Som är djupt kristna alltså. Jag blir verkligen arg när jag tänker på det faktiskt. Och så hatar jag skånska människor. Anledningen till det är väl att min mattelärare inte är så speciellt... Låt oss kalla det, "vänlig". Jag irriterar mej på folk med dialekter som enligt mej är konstiga. För mej existerar typ bara östgötskan och någon fin dialekt från Dalarna eller något. Och så blir man ju givetvis lite misstänksam när man går där på kvällen, mörkt och kallt ni vet.

Sådär ja. Nu när en jävel har erkänt en av sina mänskliga (det får vi inte glömma!) brister, är det bara för er andra att köra på. För det brukar ju vara så. Folk törs ju inte röra vid handtaget ens, förrän någon annan redan öppnat dörren.